Hundens luksinne är mycket väll utvecklat och mycket bra i jämförelse med vårat eget som inte ens är i närheten så utveklat. När det gäller att få fram information via lukten så är det hunden som är experten och vi novisen. Man behöver därför inte lära hunden att lukta utan enbart vad den skall lukta sig fram till, själva spårandet. Som förrare skall man hjälpa till så lite som möjligt då det är mera troligt att vi stjälper  hunden än hjälper den. I början är det viktigt att man gör rätt och att man är så inaktv som möjligt, hjälper man för mycket finns risken att hunden även i fortsättningen kommer att söka hjälp när den inte skall behöva detta. 

När man börjar träna spår så har jag fått lära mig att man börjar med en "het" leksak, en leksak som hunden tycker mycket om.

Olika områden är olika bra på att "behålla" lukt i början är det extra viktigt att det inte blir för svårt, skogen är det stället som bäst bevarar lukten, bergshälar och öpna ytor som ängsmark är sämre på detta. Även annat som kraftig vind, regn och kraftig värme kan påverka hur bra lukten stannar kvar. "Normal" varmt och skogsområde där det finns goda förutsättningar för lukt att stanna kvar är det man vill börja med.

En första övning i personsår.  Man börjar med att  koppla hunden i ett träd i skogen, allternativt så lämnar man hunden hemma. Man går fram en bit i skogen och sätter fast en "klädnyppa" i en buske samtidigt som man skrappar med fötterna i marken. sedan bär det av i en raklinje från denna plats, 50 till 70 steg. När man gått längden så lägger man ner leksaken på marken och fortsätter i samma raka linje ungefär 10 steg.  

När man skall gå tillbaka till hunden såskall man inte gå tillbaka i spåret utan man skall gå i en halvcirkel. Här är det viktigt att tänka på vindriktningen. se bilden ovan.   Man skall försöka att följa vindriktningen så att ens lukt inte skall komma över spåret och förvirra hunden i dess spårande. Blåser det från vänster så går man alltså åt höger och blåser det från höger så går man åt vänster.

När man lagt sitt spår så skall man vänta, lukterna ligger än så länge högt i luften och man vill få hunden att spåra med nosen i marken, spårkärnan måste därför hinna komma ner.  C:a 30 till 45 minuter är en bra tid att vänte sedan spåret har lagts, vilket ju är en perfekt tid för en promenad.

När man tycker att det gått tillräkligt lång tid så är det dags att börja spåra med hunden. Sätt på hunden spårsele och lina (behövs ej i början) och gå fram mot platsen där klädnyppan sitter. Låt hunden lukta på platsen där du har skrappat foten i marken och vissa med handen på spåret och ge de komando du vill använda. Typ "SPÅRA". Börjar hunden spåra så följ med, beröm ej, att du följer med är tillräkligt beröm. Går hunden bort från spåret, stanna till och vänta till hunden sätter igång igen på rätt spår. Vill inte hunden alls spåra kan man ge den en hint genom att själv gå några steg i spårets riktning.  I början skall man hålla hunden kort, detta så man snabbt kan korrigera denne när den gör fel, genom att stanna till m.m.

Man skall inte titta hunden i ögonen eller berömma eller bana hunden utan bara korrigera med gången.

När så hunden kommer på leksaken så skall du berömma den, det skall bli en julafton för hunden i form av godis, lek och gosande. Ge hunden godis i utbytte mot leksaken och sätt på hunden dess vanliga koppel och sele/halsband. Gå inte tillbaka i spåret eller den väg som du använde när du gick tillbaka innan, detta kan göra att hunden fortsätter att spåra i detta spår i framtiden.  

När hunden klarar detta kan man börja försvåra övningarna genom att göra bågar i spåret, byta miljö till äng och skog istället för bara skog, byta skor i mitten av övningen, gå ner i en bäckfåra, rulla sig lite i spåret och andra sätt för att förnya erfarenheten för hunden och hålla intresset uppe. Man bör inte spåra med hunden för ofta av just denna anledning då hunden kan börja tycka det är tråkigt att spåra.

 För mer info rekomenderas att man går kurs i personspår, alt läsa bra litteratur.